Efter den ansträngande förhandlingsprocessen som resulterade i en preliminär överenskommelse med Vita huset om USA:s skuldtak, står nu talmannen Kevin McCarthy inför ett nytt test: att samla godkännande för affären i representanthuset.
Detta är ett organ som är känt för sina bråkdelar, där både pålitliga republikaner och progressiva demokrater potentiellt kan förkasta avtalet.
McCarthy, som är indragen i den här stora skattedebatten, finner sig själv gå på lina. Med den överhängande risken för ett amerikanskt fallissemang den 5 juni som kan utlösa en djup recession och turbulens på finansmarknaden, är snabba åtgärder avgörande.
McCarthys tvåpartiska balansgång
Det politiska landskapet är prekärt; Republikanerna har en liten majoritet i huset med en marginal på 222-213, medan demokraterna kontrollerar senaten med 51-49.
Följaktligen är tvåpartistöd från moderata representanter och senatorer viktigt. Alla kompromisser riskerar dock att alienera partifraktioner till extremvänster och högerextrema.
McCarthys position som talman i parlamentet kompliceras ytterligare av en överenskommelse som han gjorde när han tillträdde sin roll: vilken medlem som helst kan begära en omröstning för att avlägsna honom. Denna bestämmelse skulle kunna utnyttjas om McCarthy anses vara alltför samarbetsvillig med demokraterna.
Hårda republikaner har redan uttryckt sitt missnöje med talmannens samarbete med Vita huset. Representanten Dan Bishop, en medlem av Freedom Caucus, kritiserade högljutt utsikterna till en ren skuldhöjning, vilket signalerade en potentiell klyfta inom republikanska leden.
Affären, enligt källor som är insatta i förhandlingarna, skjuter upp skuldtaket till januari 2025 och inkluderar utgiftstak och nedskärningar i vissa statliga program. Trots den finanspolitiska försiktighet detta signalerar har dessa förhållanden väckt kritik från båda sidor av det politiska spektrumet.
Progressiva demokrater, till exempel, kommer sannolikt inte att stödja avtalet, som inkluderar ytterligare arbetskrav för mottagare av livsmedelsbistånd i åldern 50 till 54. Samtidigt har republikaner som Bishop kritiserat detaljerna i avtalet som en "fullständig kapitulation".
Avtalet syftar till att öka finansieringen för militär- och veteranvård samtidigt som det sätter tak på flera diskretionära inhemska program. Detaljerna lämnas dock vaga, vilket leder till en förväntad kontroversiell debatt mellan republikaner och demokrater om vilka program som kommer att möta åtstramningar.
De skattemässiga och politiska insatserna
Det avgörande är att förslaget kringgår dent Bidens föreslagna skattehöjningar och lämnar orörda de spirande hälso- och pensionsprogram som förutspås att avsevärt blåsa upp skulden under de kommande åren.
Även om denna kompromiss är politiskt ändamålsenlig har den väckt farhågor om långsiktig finanspolitisk hållbarhet.
Situationens svårighetsgrad har inte undgått internationell uppmärksamhet. Flera kreditvärderingsinstitut ska enligt uppgift granska USA för en potentiell nedgradering. Detta kan höja lånekostnaderna och skaka landets grundläggande roll i det globala finansiella systemet.
Med McCarthy som styr samtalet kommer de kommande dagarna att vara avgörande för inte bara USA:s finanspolitik, utan också för nationens trovärdighet på den globala scenen.
När han manövrerar komplexiteten i avtalet om skuldtak genom kongressen, kommer McCarthys förmåga att hantera politisk oenighet och finanspolitisk försiktighet att stå i rampljuset.
