Som utmaningar för den amerikanska dollarytans överhöghet, tyder analys på att världens föredragna valuta fortfarande har sin tron väl säkrad.
Trots försök från tillväxtekonomier och alternativa valutor som den kinesiska yuanen, fortsätter dollarns dominans att styra det globala finansiella landskapet.
Strategerna Meera Chandan och Octavia Popescu från JP Morgan belyser anledningarna till att USD:s regeringstid förblir ohotad tills vidare.
Den orubbliga dollardominansen
Förvånansvärt nog står dollarn för hela 88 % av valutahandelsvolymerna, och når nästan den högsta någonsin. Omvänt, den kinesiska yuanens närvaro på samma arena skrapar knappt på ytan, och står för bara 7%.
Siffrorna målar upp en bild av dollarns genomträngning i världshandeln, vilket understryker den oöverträffade inflytande den har på den globala marknaden.
USD:s stadiga position kan verka paradoxal i ljuset av det ökande trycket, inklusive branta amerikanska räntehöjningar och sanktioner som frös Ryssland ur det globala banksystemet.
Detta hårda ekonomiska klimat inledde en enad ansträngning av BRICS-länderna – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – för att utmana dollarns dominans. Ändå, även inför dessa utmaningar, förblir valutan den valda valutan för världens finansiella transaktioner.
En erosion som inte undergräver
Chandan och Popescu lyfter fram en mer nyanserad bild mitt i dollarns överlägsna dominans.
Medan dollarns andel av valutahandelsvolymerna är kolossal och inte har fluktuerat mycket i samband med handelsfakturering under de senaste decennierna, finns det domäner där valutan har sett en subtil nedgång.
Noterbart är att dess andel av valutareserver som innehas av centralbanker över hela världen har sjunkit till rekordlåga 58 %.
Men när man tar hänsyn till guldreserverna, som har ökat till 15 % jämfört med 11 % för fem år sedan, faller USD:s andel ytterligare. Ändå fortsätter den att ha den största andelen jämfört med någon annan global valuta.
Dessa indikationer på "de-dollarisering" dyker upp, men USD fortsätter att lämna ett stort fotavtryck på det globala finansiella landskapet.
Ökade ansträngningar från BRICS-länderna och andra stora råvaruexportörer för att frikoppla dollarns grepp om den globala handeln har intensifierats. Saudiarabien och Kina, till exempel, förhandlar om att lösa den kinesiska oljeförsäljningen med yuanen.
Brasilien och Kina inför ett clearingarrangemang för yuan för sin handel, och Kina och Ryssland har börjat bedriva betydande delar av sin handel med yuan.
Trots dessa ansträngningar är framstegen med att internationalisera yuanen något begränsade, med valutan som står för ynka 2,3 % av SWIFT-betalningarna jämfört med dollarns robusta 43 %.
Detta kan tillskrivas Kinas stränga kapitalkontroller, som sannolikt kommer att hindra alla betydande språng i yuanens internationella räckvidd.
Så medan den kinesiska yuanen och andra valutor kan rusta sig för en kamp, står den amerikanska dollarn stadigt. Den fortsätter att behärska lejonparten av valutavolymerna och spelar en central roll i global handel och finans.
Tills betydande förändringar i globala ekonomiska maktstrukturer inträffar, verkar dollarns dominans avsedd att bestå.
